När jag pluggade på lärarprogrammet så var det en föreläsare som berättade en historia som jag ibland tänker på. Den har säkert vandrat runt i många år i olika former men är ändå tänkvärd i dessa tider som präglas av kaos, egoism och människor som går över lik för att nå dit de vill.
Det var en man som satt och kopplade av med sin tidning i sin fåtölj efter en lång arbetsdag. Runt honom sprang hans son som tjatade och ville leka. Till sist tröttnade mannen på sonen och slet ut en sida med en bild på en jordglob ur tidningen, rev den i tusen bitar, gav dem till pojken och sa
”Här får du, försök sätta ihop den här bilden igen”, med förhoppningen om att det skulle sysselsätta pojken ett bra tag så att han kunde läsa klart sin tidning.
Till hans förvåning kom pojken tillbaka redan efter ett par minuter med hela bilden ihoppusslad igen. När han häpet frågade pojken hur han lyckades pussla ihop bilden så snabbt så log pojken och svarade snällt
”På baksidan så var det en människa och när jag väl fått ordning på människan så blev världen också okej”